Ernst F. W. Alexanderson - Världsarvet Grimeton Radiostation
25316
page-template-default,page,page-id-25316,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

Ernst F. W. Alexanderson

”The complete chief engineer”

 

Det är julafton och året är 1906. Ombord på fartyg utanför den amerikanska östkusten fortgår tillvaron och i telegrafhytterna sitter telegrafister och lyssnar på det gamla vanliga morsetickandet. Tills plötsligt de hör musik och någon som pratar. Telegrafisten far upp och ser sig omkring – är det musik från en grammofon i närheten? Nej, det kommer ju från radion i hans hytt! Någon pratar och önskar God Jul. Hysteriska telegrafister på fartygen ropar åt folk att komma och hytterna fylls. Snart är det fullproppat med sjömän i de små telegrafhytterna som lyssnar. Och vad lyssnar de till? Jo, historiens allra första radiosändning!

Platsen varifrån radiosändningen gjordes var National Electric Signaling Company, Brant Rock, Massachusetts. Initiativtagaren till radiosändning, professor Reginald Fessenden som även pratar och spelar fiol under sändningen, avslutade med att uppmana alla som lyssnat att skriva till honom. I efterhand beskrevs ögonblicket så här:

 

”hade andevärlden plötsligt fått talets gåva kunde det inte ha varit mer häpnadsväckande”

 

Det som gjorde denna historiska radiosändning möjlig var en radiosändare som konstruerats av svensk-amerikanen Ernst F. W. Alexanderson, anställd vid General Electric. Ernst Alexanderson är uppfinnaren och konstruktören som gett namn åt långvågssändaren i Grimeton – den kallas allmän för Alexandersonalternatorn. Ernst Alexanderson föddes i Uppsala 1878 och flyttade efter studieåren till USA 1901. Många ingenjörer drömde om det stora landet i väst som möjligheternas land, så även Alexanderson.

 

Den unge Alexanderson

Vid fem års ålder flyttade Ernst med föräldrar till Lund då Ernst far erhållit en professur vid Lunds universitet. Hans mor var en språkbegåvning, vilket gjorde att Ernst Alexanderson kunde flera språk, som franska, tyska, engelska. För Alexanderson var denna miljö mycket passande – han fick en bra grundutbildning (dels rent teoretiska kunskaper men också i form av att våga ifrågasätta), han var kreativ och intresserad av att konstruera saker, vilket han gjorde med olika verktyg som fanns i faderns verkstad (han tillverkade till exempel en egen liten ångbåt). Alexanderson har nämnt i en intervju att han mycket tack vare olika konstruktioner som han gjorde i verkstaden som barn, blev väl förbered för det praktiska i ingenjörsarbetet – att omsätta teori till praktiska experiment. Hans morfar lär ha varit den som verkligen inspirerade honom till en ingenjörskarriär. Diskussioner dem emellan om tåg och fartyg var många. På somrarna undervisades han i algebra av sin morfar. Morfadern berättar Alexanderson om som den person som antagligen betytt mest för honom när det gällede karriärvalet.

 

Studier och ankomsten till USA

Efter studier i Lund fortsatte Alexanderson Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Antagningskraven var högt ställda och mindre en tredjedel av de sökanden till utbildningen antas. Under studieåren ses USA som något av ett slags Mecka bland ingenjörsstudenterna. Det glamorösa USA är hela tiden närvarande och för elektroteknikingenjörerna, dit Alexanderson hörde, är det staden Schenectady som hägrar, trots att knappast någon kunde uttala ortsnamnet. Efter tre års studier erhöll han sin civilingenjörsexamen, med ett avgångsbetyg som innehöll genomsnittligt 6:or på en sjugradig skala, det bästa betyg som utdelas vid KTH detta år.

Efter studieåren erbjöds Alexanderson tre månaders provtid vid ASEA (Allmänna Svenska Elektriska AB) i Västerås. Lönen var 20 öre i timmen. Efter provtiden fanns möjlighet till förlängning med Alexanderson valde istället Tekniska Högskolan i Charlottenburg, en stadsdel i västra Berlin, Tyskland. Denna skola anses som den bästa skolan för ingenjörer vid denna tid. Efter två terminers studier fortsatte Alexanderson västerut, liksom många andra svenska ingenjörer. Vid ankomsten till USA visade det sig att runt 25 av hans tidigare klasskamrater är anställda vid olika företag i Schenectady. För att klara sitt uppehälle ansökte han och blir anställd vid C & C Electric Company i Westfield, New Jersey. Innan dess har han dock sökt anställning – och dragit tillbaka den – vid West Orange Facility,  Thomas Edisons laboratorium, då assisterande wattmetertestare inte var den anställning han sökte efter.

 

Från rit- till provningsavdelningen på General Electric

Tiden på General Electric började för Alexanderson, som för många andra svenska ingenjörer, på ritavdelningen. Men för den kreative Alexanderson var arbetsuppgifterna oinspirerande. Han sökte andra anställningar, både inom General Electric och på andra företag utan resultat. Alexanderson stannade ändå kvar vid GE, men upplevde det som fått många andra ingenjörer att återvända till Sverige, att drömmen om Amerika inte var så glamorös och vägen till framgång inte så enkel som de trott. Men det som skiljer Alexanderson från andra var att han ändå snabbt kunde sätta sig in i de förhållanden som anställningen på GE innebar, samt att han också insåg att vägen till framgång berodde på vad han kunde prestera och åstadkomma, utöver de uppgifter som förväntades av honom på ritkontoret. Denna inställning förde honom till provningsavdelningen, vilket var mycket svårt att lyckas med för en icke-amerikan. Väl där var det dock som att ha kommit förbi inkörsporten till acceptans hos företaget.

Arbetet på provningsavdelningen var inte särskilt klart uppdelat på olika uppgifter. Mindre bra för vissa, men utomordentligt bra för Alexanderson, då han fick möjlighet att prova egna metoder och idéer. Han började på provningsavdelningen sommaren 1903. Våren året därpå, fick han under en begränsad tid, möjlighet att vara på ingenjörsavdelningen för att färdigställa en uppfinning. Men när tiden löpt ut, hade Alexanderson redan börjat på en ny uppfinning… Och fick fortsätta!

 

Den komplette ingenjören

Ernst Alexander var under alla år en framstående uppfinnare. Han hade alla de egenskaper som är av största värde för en kreativ ingenjör: dels de rent tekniska som matematik, mekanik, elektroteknik, dels goda språkkunskaper. Han kunde omsätta vetenskapens upptäcker till praktik. Med personlig auktoritet, god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, kunde han övertyga företagsledningen att satsa på nya projekt. Han kunde arbeta med ett flertal projekt samtidigt, och avbryta när motgångarna för tillfället blev för stora på ett projekt och fortsätta med ett annat, för att sedan återkomma när förutsättningarna förbättrades. Han uppmuntrade medarbetare och gav goda råd och fungerade som en katalysator genom att sammanföra olika specialister och få dem att förverkliga ett gemensamt mål. Han är med andra ord, den komplette chefsingenjören, the Complete Chief Engineer.

 

The National Inventors Hall of Fame

Under perioden 1905-1964, med undantag för åren 1945, 1954 och 1960, beviljades Alexanderson nya patent varje år och det sista 1973, vid 95 års ålder.  Totalt fick han 344 patent beviljade. För sitt arbete med alternatorn, den teknik som långvågssändaren i Grimeton bygger på, fick Alexanderson 1983 postumt plats i ”The National Inventors Hall of Fame”, en hedersbetygelse han delar med Bell, Edison och Marconi.

 

Källor:

Alexanderson – Pioneer in American Electrical Engineering, av James E. Brittain

Ernst. F. W. Alexander, av Bengt V. Svensson